Axel Bringéus har ganska dåligt omdöme som på en offentlig enkelt hittad blogg (jag hittade den för 2v sedan via Nina Åkestam) blandar fakta, fiktion, analys och humor. Schulmanhumor och akademisk text och reklamanalys hör helt enkelt inte ihop. Hade bloggen bara innehållit humor hade den varit omöjlig att ge sig på. Men blandningen gör att den blir suddig. Vad är på riktigt och vad är humor? Eftersom han använder sig av sitt riktiga namn och blandar ironin med verkliga situationer, händelser och företag, så hade det inte tagit lång tid innan den hade blivit ”upptäckt” ändå. Han hade garanterat inte fått gå från P&G då, men han hade säkert fått en varning.
Resumé har ett ännu sämre omdöme som ger sig på en icke offentlig privatperson som inte är makthavare. Att som en av Sveriges mäktigaste tidningar hänga ut en privatpersons humorsite (för Resumé måste ha förstått att det är humor) är något helt nytt och markerar som många skriver en brytpunkt.
P&G gör ju egentligen det enda rätta. Det är helt förståeligt att de inte orkar ta den mediestriden med risk för att göra det ännu större. Deras strider ska handla om produkter och marknadsföring; inte om privatbloggande och gränsen för humor.
För nu får man det här i ansiktet när man söker på P&G.
Andra bloggar om: bringeus, resume, p&g, procter & gamble, bloggande
2 kommentarer:
Så du tycker att det är rätt när en mutinationellt företag viker sig för en stackars artikel i en liten tidning som helt har misstolkat någon?
Det betyder alltså att om någon får för sig att förtala mig men gör det på ett sätt så att folk kan tro att det är sant, så ska jag få sparken för min arbetsgivares ryktes skull?
Jahaja. De gjorde rätt? Well, problemet är att de nu kommer få se än värre saker då bloggarna har högre värden i sökmotorerna. Lite som RvdB: man missar rätt självklara saker.
Vad hade hänt om P&G istället sagt åt Resumé att de tyckte att de var ena jävla skvallerkärringar? De hade fått credd utöver något annat.
Mesig åsikt.
Skicka en kommentar