lördag 21 februari 2009

Feminism, Linda Skugge och Ebba von Sydow



Blev via Twitter (var annars nuförtiden) uppmärksammad på "bloggbråket" mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow. (Tack Niclas)

I kort ser Linda Skugges argumentation ut så här:
En överklasstjej som Ebba von Sydow vet inte ett smack om hur det är att vara mamma och jobba och vara tvungen att kämpa varje dag för att få det att gå runt.

När Ebba får barn kommer hon aldrig ligga på en Jyskmadrass i åtta månader. Nä för hennes mamma läkaren och pappa redaren kommer att komma till undsättning och ta hand om sin lilla prinsessa. Prinsessor ligger inte på Jyskgrejer på golvet.
I åtta månader sov jag på en sketen madrass som jag själv åkt och köpt på fukking Jysk. Jag låg där och ammade hela nätterna, övriga barn låg bredvid mig i en våningsssäng. Vad gjorde du då, Ebba? Drack lite skumpa på Stureplan och kände dig stressad över att du inte kunde säga "nej" till alla jobb?
Och har ingen aning om hur det är att jonglera mellan mammarollen och yrkesrollen

Ebba säger att hon har svårt att klara stressen och att tacka nej.
Ebba kan få komma hem till mig och gå kurs.
Endast 35 år gammal har jag tre barn som jag väldigt ofta tar hand om helt själv. Jag driver två aktiebolag utan externa finansiärer. Jag skriver i Svd, AB, Icakuriren, Chic, Amelia, dagligen och veckovis.
Dessutom tränar mina äldsta tjejer gymnastik tio timmar i veckan och tävlar ofta i andra kommuner. Då Ebba, då hinner man inte springa på stan för att leta rätt på rätta dagens outfit.
Då gäller det att hugga i - på riktigt.
Ebba, mina storhandlingar på Coop forum som jag gör flera gånger i veckan hamnar alltid på 1500 kr gången.

och har därför ingen som helst rätt att klaga.


Ebbas svar är lika rätt som klokt. (I Expressen/GT)


Hur vågar hon sätta sig över hur andra människor väljer att leva sina liv?
När jag vaknar mitt i natten av mitt eget tandgnisslande och hjärnan är på högvarv inför kommande dag, så är det inte direkt någon tröst att jag inte behöver oroa mig för om barnens matsäck till i morgon är nedpackad.
Jag känner hårt arbetande, sönderstressade tjejer strax under trettio som gärna skulle haft barn vid det här laget. Sedan var det ju den lilla parentesen att man ska hitta någon att fixa barnet med. Det finns också de som väljer att satsa på karriären. Även det tycker jag att man måste respektera.
Linda…all respekt. Det är din verklighet och jag är övertygad om att den är skitjobbig ibland. Gnäll på!
Men någon ensamrätt på att gnälla har du faktiskt inte.


touché

----------------------------
I förbifarten, lite sådär som extra argumentation i Linda Skugges inlägg står nedanstående; och jag ryser till lite i ryggraden:

- Under året då jag ammade min trea körde jag ofta "trippel-nattning", dvs man nattar alla tre barnen ensam.
- Dessutom ansvarar jag för huset, tomten, bilen, allt.

Jag vet inget om Linda Skugges familjesituation, om Johan Skugge är frisk, sjuk, trevlig, ett svin, nothing. Men ändå, i Linda Skugge stil:
Vad gör han?
Varför nattar inte han barnen?
Varför tar inte han hand om huset, tomten, bilen?

Och drar mig till minnes det som kom fram när förra moderata finansborgarrådet Kristina Axén Olin blev utbränd och senare försvann helt från politiken.

Sedan i höstas har familjen en barnflicka, som hämtar barnen någon gång i veckan och Kristina Axén Olin berättar euforiskt om den lyx hon unnade sig i veckan:
- Det kan verka skrytigt för att jag är höginkomsttagare, men för första gången lämnade jag in 20 skjortor på tvätt och hämtade dem, snyggt strukna i plastpåsar. Det kostade i och för sig 500 kronor och det är mycket pengar för en del, men för mig är det värt det. Att lära sig ett sätt att leva som gör att jag kan sätta mig och läsa en tidning eller ta en promenad. Det är ingen lätt sak att lära sig.
Ursäkta, men är det din uppgift att hämta skjortor på tvätten?

- Hrm, det var några volangblusar också. Vi har en väldigt traditionell arbetsfördelning hemma. Barnen förväntar sig att det är jag som gör saker.

----------------------------

En krönikör som skriver för alla de stora tidningarna med dubbla VD-jobb ska curla för sin man, den okände musikern utan inkomst??
Om inte Stockholms mäktigaste kvinna tvättade skjortor åt sin man, PR-konsulten, skulle hushållet falla samman??

Svenska män: skärp er för helvete. Sluta vara barnungar.

uppdaterat:
mer debatt på:
Ebba von Sydows blogg
Ulrika Good
Mitt liv som populärkultursjunkie
Linda Skugge (det blir bara värre och värre...)
Nyheter24

9 kommentarer:

Magnus Jakobsson sa...

Riktigt bra och intressant. Fram till sista meningen. Den som handlar om att skärpa sig och sluta bete sig som barnungar. Det var väl lite kontentan av en stor del av texten? Lite barnsligt avslut? Jag ber om lite skärpning till nästa gång.

Elias Betinakis sa...

Håller med. Det är därför jag inte är copy; som planner är det enkelt att vara övertydlig och underskatta målgruppen. Det är bara SJUKT smarta som läser den här bloggen, så sista meningen hade INTE behövts. Tack för förtydligandet.

ylva sa...

DU ÄR KLOK SOM EN BOK drrling.

ps. kan du inte skicka "familjens projektledare säger upp sig" -boken till fam Skugge då?--den verkar ju behövas där minst sagt---

Elias Betinakis sa...

Du och jag ska bli nya Alva och Gunnar Myrdal haha :)

ja, jag ska göra det nu, bra idé!

ylva sa...

det hoppas jag verkligen inte. Deras barn (läs Jan)är väl inte helt nöjd med deras insats..

Ann-Katrin sa...

Jag hämtar och lämnar också skjortor. Mina egna. Maken får fixa sina skjortor.
Fast sedan kan man ju undra varför herrskjortor, även för mindre herrar, kostar betydligt mindre att få tvättade och strukna än damskjortor... Till och med damskjortor för större damer - så argumentet om att maskinerna inte klarar damskjortor håller inte...
Skämt å sido, väldigt bra inlägg, hittade hit via Ulrika Goods blogg. Hon skriver om samma sak. Själv skriver jag ingenting utan bara suckar och förlitar mig på er andra... I det här fallet.

Elias Betinakis sa...

Ann-Katrin – tack! Fast jag tycker nog att ni ska hjälpa varandra med skjortorna, ni kan ju tvätta varannan gång :)

Ulrika sa...

Jag skrev samma sak för ett par dagar sen: http://ulrikarudqvist.blogspot.com/2009/02/johan-skugge-snalla-ta-ett-tag-med.html

Känns ganska ofta som Skugges utspel snarare handlar om hur bitter hon är över sitt äktenskap snarare om de unga kvinnor hon går på. För en sak har hennes hackkycklingar gemensamt: de är alltid ogifta.

Det här är ju inte första gången hon går på något som indirekt berör hennes man. 2007 gick hon ut i angrepp mot Astrid Trotzig och andra författare som enligt henne inte lyfte någon lön, och därmed var patetiska och borde skaffa sig ett riktigt jobb och tjäna pengar. Samma år tjänade hennes man 70 000 kr före skatt.

Hon skriver ju jämt om hur hon drivs av bitterhet, och hennes äktenskap verkar minst sagt driva henne.

Masarinmamman sa...

Intressant tanke. Jag känner mig kluven till Skugge som jag egentligen tycker om. Men just det här enorma boostandet av mödraskapet i kombo med enorm produktion har liksom gett mig en bismak. Och tänk om det är som du skriver, att det är avsaknaden av makens insatser som är själva pudelns kärna. Nu fick jag något att fundera över.