Talent imitates. Genious steals.

Walter Näslund har rekommenderat alla att se på Susan Blackmore's TED-talk:



Jag håller med. Det är sjukt bra.
Alla MÅSTE se det.

Titta Titta Titta.

Morgonstund har guld i mund

Nytt jobb har inneburit massa kul.
Träffa nya människor, sätta sig in i nya projekt, läsa på om nya branscher, läsa nya rapporter, boka möten med viktiga chefer. Osv osv.
Men det har tyvärr inte inneburit speciellt mycket bloggande. Och så kommer det kanske vara en stund framöver. Vi får se vilken form den här bloggen tar sig. Men det kommer säkert ske förändring; speciellt eftersom vi har en mycket bred kundbas.

Jag måste bara skriva några ord om den senaste debatten angående reklameffekter.
Nina Åkestam på Garbergs skrev ett debattinlägg på Dagens Media, angående 100wattaren. Hon har även förtydligat vissa element av argumentationen på sin blogg (se där, ännu en bra anledning att ha en blogg). Kort lyder hennes tes ungefär så här: Syftet med reklam är att tjäna mer pengar på sista raden. 100-wattaren mäter inte primärt detta utan specifika kampanjeffekter. Annonskampanjen under period x sågs av y personer och ledde till z besök på kampanjsiten. Eventuellt kompletterat med hur mycket försäljningen gick upp. Det här tycker Nina Åkestam i likhet med många moderna reklamteoretiker är ett gammaldags förhållningssätt till att mäta reklameffekt. För reklam handlar om varumärkesbyggande, handlar om att skapa relationer, handlar om så enormt mycket mer än att mäta hur många ögon som såg en enhet en viss tidsperiod eller om att försäljningen av en produkt går upp samtidigt som man köper reklamtid och erbjuder rabatter.

Peter Westerstål på Icebreak blev efter det inlägget minst sagt rasande och skrev en replik. Han uppvisade i sitt debattinlägg dessutom en extremt obehaglig form av gubböversittarmobbtendenser, som i stort sett enbart pekade (ner) på ålder (och kön).
Mellan gubbutfallen kom dock hans tes fram: Det inte går att särskilja reklameffekter från ekonomiskt utfall, vilket gör att mellanmått som reklamerinran och kännedom blir relevanta att mäta.

Sen så kom frilansaren Love Bing och skrev ett inlägg att allt är rätt. Allt är fel. Och att det i stort sett bara handlar om känsla.

På ett sätt speglar detta ganska bra de tre skolorna av reklamtänkande som hittills funnits.

En som vill ta reklamen till styrelserummen; reklam och varumärkestänkande är nästan det viktigaste som finns. Den här attityden finns ofta hos de mest kreativt ansedda reklambyråerna.

En som vill effektivisera. Det som kan mätas ska mätas. Reklamen blir en variabel som ska effektiviseras så lång det är möjligt. Bland andra variabler. Det går att räkna sig fram till en optimal reklamspend. Det går att mäta sig fram till om en kampanj var bra eller inte. Den här attityden finns ofta hos B2B-byråer, mediebyråer, DR-byråer och reklamchefer. Och hos ekonomer.

En som vill göra sköna grejer. En annons är "fin", en text "välskriven" och ett foto är "snyggt". Ju "finare", "mer välskrivet" eller "snyggare", desto bättre, och då syns det säkert någonstans i resultatet. Eller inte. Den här attityden finns ibland hos frilansare, och framförallt i den hantverkskunniga delen av kommunikationsbranchen.

Och jag?
- Efter 12 år i branschen har jag fortfarande inte sett ett bra sätt att mäta effekt. De stora ekonometriska ansatserna som görs i England inför plannertävlingarna är fantastiska, men det är ibland lite som att bygga en maskin för 100 mkr som räknar enkronor.
- Alla pratar om större ansatser än mellanmåtten, men sen hamnar man ändå i reklamerinran, pressklipp omräknad i medieutrymme, och grumliga förtester med budskapsförståelse, liking och unikitet.
- Talang är inte att förkasta. En del säger att det inte spelar roll vilken byrå man går till, eller att tänket måste sitta innan man gör idéer. En del personer jag arbetat med kan göra flygplan av stickor. John Hegarty (en av grundarna till BBH) har blivit hånad i England för sitt uttalande att det bara handlar om smak - man har det, eller så har man det inte - men ibland är det faktiskt inte så långt från sanningen. En del har det. Och en del har det inte.

Microsoft, det avskydda varumärket, som har dåliga produkter, och som gör usel reklam, har ett nettoresultat på sista raden på 29%.
Apple, det älskade varumärket, som har fantastiska produkter, och som gör fantastisk reklam, har ett nettoresultat på sista raden på 14%.

Som reklambyrå ska man göra vad man kan för att lyfta sista raden, men det kan göras på oändligt fler sätt än bättre reklam, ökad försäljning, ökad marginal. Finansiella och bokföringsmässiga krafter, likväl som logistik, inköp, kan göra minst lika mycket. Ofta mer. Det är ganska bra att tänka på att en ändring av betalningsvillkoren, en minskning av lagerkostnaden, lägre upplåningskostnad, eller valutaförändring kan spela en enorm roll för resultatet på ett sätt som bättre reklam ofta inte mäktar med. Som reklambyrå har man kontroll över en del av varumärkesbyggandet, men att som reklambyrå ha kraft att påverka sista raden med alla instrument är tyvärr mycket mycket ovanligt.

Just nu händer därför det mest spännande varumärkesbyggandet långt från reklambranschen. Det mest spännande tycker jag händer inom områden som produktutveckling, affärsutveckling, och design, mest på webben. Personer som Ted Valentin, som paketerar idéer, gör mer intressanta saker ur ett varumärkeshänseende och affärshänseende än någon reklambyrå idag. Intressant är att både Nina Åkestam och Ted Valentin är skolade av min gamla kursare och just nu högaktuella Micael Dahlén. Vilken fantastisk lärare han måste vara (han var en fantastik student).

Lite kladd & text om sex

Den här dagen har innehållit följande:

1.
Idéarbete och research inför ett frukostseminarium jag ska hålla.

Kladd:
2.0timmarswebben
mindparkpresentationer på slideshare/statistik
Fokusera på det du kan påverka, Ola Skinnarmo
Go fish where the fish is/Brit stakston
Tiger woods
Gamla presentationen? Bygga varumärke på andra sätt än reklam? Vad kan återanvändas`?
Vad betyder alla buzzwords och är det något för oss?
Branded entertainment
Branded utility
Marketing as a service
Social media
Seminarium om hur Internet har förändrat marknadsföring och affärsutveckling i grunden. Några framgångsrika exempel på hur företag utnyttjar de nya plattformarna till att nå ut till nya målgrupper och öka nyttan för befintliga.
Reklam är som en svart punkt på ett vitt papper, man flyttar på punkten lite fram och tillbaka; varför gör man inget av hela pappret? Micael Dahlén
Barack Obama – reklamen i tvspel
4 kinds of social media
Always in beta
http://darmano.typepad.com/logic_emotion/2008/10/the-4-kinds-of.html
alla pratar om dig hela tiden (ta med några citat och länkar från deltagarbolag): frågan är vad du gör åt det
quiet please-bilden
second opinion/newsmill
very much logo/adspace pioneers/wenderfalk ; andra sociala media-ftg?
Google-sökord/toppen av listan (jag=knark+reggae)
Bloggar.se vs aftobladet toppnyheter
Twingly
Ungdomars medievanor/undersökningen
Undersökningen från wii
4 kinds of free
man litar på vänner – köpbeslut
paul krugman blog
carl bildt-krishantering
fra
statistik bloggar
statistik bloggläsande
statistik wikipedia
A great way to think about planning
från brand new av Gareth Kay
"I receive 500,000 discrete bits of information today, of which maybe 25 are important. My job is to make some sense of it."

--------------------

2.
Skriver text om sex att läggas in i puff för mycket stort och seriöst företag.

--------------------

Slutsats: Arbetet som planner är mycket omväxlande.

Fra

Vilken enorm övertro det finns till crm. FRA och bigbrother är dåliga marknadsförare, varför tror någon något annat? Ingen älskar en spion, man häpnar ibland.

Disruption

Det här var nog den roligaste kampanjen i den här kategorin. Ever.
Gå dit. Pomegranatephone.

Det är jag som är TV-chefen. Nu lämnar vi över till studio. Jonas!

OMG vilken rolig TV.
Är det humor eller ofrivillig humor eller sluggerjournalistik när den är som bäst utförd av någon som inte har något att förlora?

Den här kanalen åker rätt in i RSS-readern.

Ge mig ett N. Ge mig ett I. Ge mig ett K. Ge mig ett E. Vad blir det

Ny film från Wieden & Kennedy Portland. För Nike.

New conservative

Jag erkänner. Jag är lika konservativ som Sarah Palin och Marie Söderqvist. Sj har en ny kampanj där mormors hemlagade korv och bröd är plåtat svartvitt mot en pastasallad i plastbytta i färg. Text. Resan mot ett bättre sj har bara börjat. Bakåtsträvare som jag är väljer jag mormor före plastasalladen. Men tågresan var trevlig!

Rättelse

Igår skrev jag att det här var det snyggaste och bästa:


Jag hade fel, som en kommentar påpekade.
Så här ska det vara:

Snyggare och bättre än så här blir det inte:

Vad är Facebook?

Via Ruby Pseudo (Planner på Wieden & Kennedy)

Vad är grejen (som en del skulle sagt)?

Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill inge någon slags känsla. Själen ryser i tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.


1. Katrin Schulman är stolt över att hon har blivit anmäld.


2. Joakim och Robert (Vilka är det??) är stolta över att ha blivit anmälda av Johan Croneman



3. Ryanair är stolta över att ha blivit fällda av ERK och kritiserade av Birgitta Ohlsson.


Ärligt talat.
Robert, Joakim, Katrin och Ryanair. Vad är grejen?

Snyggare och bättre än så här blir det inte

Tipstack till Janne Josefsson

Bloggare vinner nobelpris

Vem är det som läser bloggar? Egentligen.
Vem är det som skriver bloggar? Egentligen.

Det är frågor som man kan få ideligen.
Som om det inte räckte med gamla statsministrar eller partiledare, så kan man numera lägga till ett namn på listan; nobelpristagare i ekonomi.

Paul Krugman, vars böcker jag brottades med i mitten av 90-talet, har vunnit nobelpris. Inte nog med det; han bloggar även på NY Times; vilket väl gör honom till den första bloggande nobelpristagaren. Det är ingen dålig frekvens han håller på sitt bloggande heller; det är Blondinbella eller Schulman-tempo, med 5-10 inlägg om dagen.

Svaret på vem som bloggar eller läser bloggar borde vara avslutad vid det här laget. Bloggen är inget man kan vara emot eller för. Det är som att vara mot eller för "boken", "tidningen" eller "tv'n". På samma sätt, som tidningen gav andra möjligheter till både läsaren och skribenten än boken (även om det självklart i princip var samma - någon skriver, det trycks, det distribueras), så har bloggen gett möjligheter som inte en "vanlig hemsida" kan. Den kan kommenteras, den kan länkas, den är enkel att sköta utan kunskaper i programmering. Tidigare var man tvungen att kunna koda eller ha tillgång till IT-personer för att kunna skriva och vara möjlig att läsa. Nu är det bara att sätta upp en blogg (10min) och börja skriva. Man kan skriva hur kort eller hur långt man vill. Och man kan börja eller sluta när man vill.

Det är inget mer. Det är inget att ha negativa åsikter om. Att säga "Jag gillar inte bloggar" eller "Jag skulle aldrig läsa en blogg" är samma (eller borde vara samma) som att säga "Jag skulle aldrig läsa en tidning" eller "Jag läser aldrig böcker".

Den här diskussionen borde vara avslutad nu.

Månadens kampanj gör fel!

Det här måste vara fel. Har juryn verkligen varit inne på Wii Wario Land? Om inte, gå tillbaka. Den är ju på en helt annan nivå än de andra.

Bilden stulen från webbsverige för att de redan fotat gårdagens Resumé och jag är för lat för att resa mig från stolen och leta upp den.

Årets bästa reklamfilm kommer från byggföretaget Skanska

Den nya reklamfilmen av Lowe Brindfors för Skanska är årets bästa svenska reklamfilm hittills.
Fantastisk.

Konsumentinsikten.
Idén.
Genomförandet.

Det är så trist att bara klaga på dålig reklam på den här bloggen, men Skanskas "Barn förändrar inte bara livet" var riktigt riktigt bra. Tack Lowe Brindfors!

Politik

Från Adennak.

Om USAs näst äldsta president någonsin tar sitt sista andetag kan Sarah Palin vara Commander in chief över världens största vapenarsenal. Det känns ju, eh, tryggt.

Jakten på Resumés Reklamjakten

På allmän (nåja) begäran - Sorterade och osorterade tankar och åsikter om Resumés Reklamjakten.

Resumés Reklamjakten är en traditionell talangsåpa med en liten twist. Några av Sveriges ledande reklambyråer ska på 48h ta fram en reklamkampanj för ett känt varumärke. Alla tävlande får samma information och samma brief. Kampanjen presenteras för en jury bestående av kund, media och utbildning och betygsätts. De bästa går vidare. Vinnaren kan titulera sig bäst på reklam.

Grundidén är intressant även om twisten är liten (att det är kända istället för okända). Reklam och marknadsföring har ett stort allmänintresse, omsätter enorma belopp, är ett mytomspunnet och attraktivt arbetsområde, och det är många som vill veta hur det går till bakom kulisserna. Hur gör man egentligen när man kommer på en reklamidé?

Det som dock är det mest intressanta i vanliga såpor och talangjakter är inte att lära känna en bransch eller lära sig om en process. Det är att lära känna personerna; se vad som driver människor att göra saker, och det är det här som skiljer de intressanta dokusåporna från de dåliga - inbyggda moment som triggar igång processer hos människor; Idol, Let’s dance, Big Brother och Robinson är ju några av de bästa.

Idol för att den uppdaterar den gamla askungesagan – vem som helst kan bli upptäckt - och innehåller de universellt intressanta delarna mycket bra och mycket dålig (auditiondelen) dans och sång.

I Let’s Dance har vi nationellt kända personer som är erkänt duktiga inom ett område, som lärs upp inom ett annat (Karate Kid storyn om man så vill). Det är spännande att följa kändisar, och det är spännande att följa personlig utveckling inom ett område (dans) som nästan alla kan relatera till, och som också gör sig bra på TV (det är som sagt ovan roligt att se både bra och dåliga prestationer).

Big Brother (sex) och Robinsson (vad händer med oss när vi tar bort civilisationen) har självklart också universellt intressanta teman.

Vad har då Reklamjakten?
Reklamjakten har än så länge…
Ingenting.

Vi får inte följa någon utveckling. Vi får inte lära känna personerna bakom. Vi får inte se hur de arbetar. Vi får inte följa några konflikter.

Vi får se de tävlande sitta i två möten. Ett där de blir intervjuade av en Resuméreporter. Ett där de presenterar sitt reklamkoncept för juryn.

Det finns inga inslag som gör att personerna bakom träder fram, det finns inga spektakulära eller underhållande moment whatsoever. Det är kul att se personer som sjunger bra och det är roligt att se personer som sjunger dåligt. Det är INTE kul att se personer presentera reklamidéer (förutom för extremt få – de närmast sörjande och personer med ett EXTREMT stort intresse för reklambranschen). Att följa personerna 24/7 hade varit ett grepp, men formatet att erbjuda en intervju och en presentation blir för platt. Allmänintresset blir minimalt.

En dålig grundidé kan hjälpas om det kommer in en stjärna. En del personer kan lyfta en hel serie i sig själva. Om det handlar om kända personer kan det finnas intresse i det bara för att de är kända.

För att det ska handla om de bästa i svensk reklam, så borde det finnas
- Sveriges bästa byråer
- De bästa (eller mest kända) medarbetarna på de bästa byråerna
- Eller en talangscreening, som gör att vi som tittare förstår hur bra de vi ser är.

Forsman & Bodenfors, DDB, Lowe Brindfors, King.
Sveriges fyra bästa byråer är inte med, och ingen av de ledande digitala byråerna – Great Works eller Farfar för att ta de uppenbara kandidaterna och det tar naturligtvis ner intrycket.
AD&D och Volt är säkert jättebra byråer, men de tillhör inte Sveriges bästa om man tittar på måtten storlek - kreativt anseende – kundkapital – kännedom - attraktivitet hos nya uppdragsgivare eller studenter.

De deltagande byråerna har även i alla fall valt mer juniora personer att representera byrån. Det finns självfallet något undantag, men det är talangerna, mer än stjärnorna, som visas upp.

Det finns ingen talangscreening förutom i den formen som det hittills visats upp, och då är det för långsamt.

Det finns inga stjärnor. Varken i juryn eller hos byråerna än så länge. De enda som en större publik kan ha en relation till är Viggo Cavling och deltagarna från Garbergs (Nina Åkestam, David Orlic, Sandra Beijer), eftersom de alla är högprofilerade bloggare, men de har inte dykt upp i handlingen än.

I de korta intervjuerna och vid presentationstillfällena har vi inte fått lära känna personerna, vi vet inte varför de håller på med reklam, förutom att de vill vara i reklambranschen, och vi får alla våra fördomar om ytliga reklamare bekräftade. Det är säkert bilden som Resumé vill måla upp, men den bild vi som tittare får är att det är en mycket oseriös och ytlig bransch, nära Stureplan, men långt från verkligheten, med höga löner och hög profil. Alla slänger sig med ord som strategi och koncept och idéplattform, men det känns inte som att orden betyder något och det verkar som gudomliga insikter som gör att man kommer på strategier, idéer och koncept.

Den bild av arbetet på reklambyrå som förmedlas, gör en planner beklämd. Som planner, med lång erfarenhet av att ha arbetat med flera av de bästa i Sverige på byråer som Collaborate och Hjärtsjö, så är bilden av konceptarbete som målas fram långt från hur vi arbetar och har arbetat. Vi har alltid försökt lösa problem, och problemen har alltid grundat sig i insikter om marknad, produkt eller konsument. Att börja arbetet med att rita teckningar är för mig helt obegripligt.

Att det bara är Åkestam & Holst som gjort konsumentundersökningar och bara är Volt som tittat på vad konkurrenterna gör är jättemärkligt. Att de inte tar fram idéer på produktutveckling eller webben är jättemärkligt. Alla pratar om strategi, men de tar ju inte fram någon strategi? De tar fram idéer på reklamuttryck? Varför är ingen planner inblandad i arbetet? Och om det inte finns någon planner – varför arbetar ingen med planning (besvara frågorna vad ska vi göra, till vem, varför ska de tro på det)? Jobbar de verkligen så här? Varför presenterar de så taffligt? Det är inte att de är dåliga på att prata, men de säger ju inget och de berättar ju inte hur de landar i slutsatser? Och de presenterar på en laptop 3m bort från en kateder? Varför har de ingen projektor? Pannå? Ngt överhuvudtaget?

Slutsatsen blir så här:
*
En serie helt utan underhållningsvärde för de som inte arbetar med reklam. Okända personer blir intervjuade på sina arbetsplatser och håller föredrag för andra okända personer.

Arbetar man med reklam har serien ett visst underhållningsvärde, men intrycket tas ner av att en märklig bild av branschen – oseriös, ytlig och amatörmässig förmedlas.

Personerna i programmet och de här byråerna har gjort sjukt mycket bra saker. AD&Ds Dieselkampanj är jättebra, Åkestam & Holst gör bra saker hela tiden, senast Hemtex tycker jag är lysande, Ogilvys jobb med Ford och DHL är imponerande i sin uthållighet, och Volt är i mit tycke kanske en av Sveriges bästa byråer på förpackningsdesign. Men – det är inte den proffsiga bilden som förmedlas i programmet. Kanske är det felklippt, kanske var det för tight tidsram (48h är inte mycket), kanske blev de nervösa av att filmas. Jag kritiserar inte dem – jag kritiserar programmet och bilden av dem som förmedlas där.

Andra bloggar om: reklamjakten, resume, sveriges bästa byrå, sveriges bästa reklam, planning

Jag dominerar Internet

Självskryt är alltid dåligt, men ibland måste man slå sig för bröstet.
Dessa enorma stordåd måste publiceras:

1. Jaha, då har man skrivit in ett nytt ord i Wikipedia. Länkekonomi, myntat av PM Nilsson.
2. Jaha, gör en sökning på knark och reggae i Google. Vem kommer högst?
3. Jaha, gör en sökning på grundkurs i nationalekonomi i Google. Vem kommer högst?

watch this space!

Å ena sidan. Å andra sidan.

I dagens Resumé talar man om att det är svårt att förena barn och familj och jobb i reklambranschen och man talar om att ledaren för ett av branschens stora nätverk är en förebild i sammanhanget.

1. I Resumés reklamjakten (som jag av ngn helt outgrundlig anledning sett alla avsnitt av – jag är nog den enda i Sverige som gjort det) har det varit så här många kvinnor med i arbetsgrupperna hittills.

Program ett (Åkestam Holst) – 1 (av 3)
Program två (AD&D) – 0 (av 4)
Program tre (Ogilvy) – 0 (av 3)
Program fyra (Volt) – 0 (av 2)

Summa:


2. Byrånätverket har 9 företag i Sverige och en koncern-VD. Hur många av dessa 10 positioner tror ni innehas av kvinnor?

(1 av 10 är kvinna)

Vattenfall, Fortum och Preem är alla företag som en del konsumenter ser som miljöbovar, hycklare och skurkar. Andra ser dem som företag som tar sitt ansvar och är seriösa. Ytterligare några bryr sig inte alls. De tankar, köper villaolja, eller betalar sin el och bryr sig inte mer än så. Lyssnar man på de två sistnämnda grupperna är det inte konstigt att man tar fram lösningar som de här:





1. Vattenfall tänkte säkert inte på att de var så illa omtyckta av en del, kanske inte heller om att en del av dessa är ganska listiga. Där namn på dem som signat listan rullar kunde man tills de ”rättade till problemet” läsa namn som – VATTENFALL = KLIMATBOV, VATTENFALL FÖRSTÖR MILJÖN, STÄNG KOLKRAFTEN. (Tack Eric Spongberg)

2. Fortum ville säkert ha en bra diskussion på sin blogg, men trots TV-reklam, stor banner på fortum.se, och utomhusreklam har de bara fått en (1) kommentar på sin blogg. Jag tror att det här är anledningen:


I Atlas Litterära Tillägg nummer ett finns en mycket mycket bra intervju/samtal mellan författaren till den hyllade romanen, de välvilliga, Jonathan Littell, och franske akademiledamoten Pierre Nora. Romanen handlar kort om förintelsen ur en nazistisk byråkrats perspektiv. Tesen som Jonathan Littell driver i samtalet är att orsaken till att just judarna blev offer för den slutgiltiga lösningen var Hitlers extrema fixering vid judarna. Det fanns andra grupper som kretsen kring Hitler hatade lika mycket – zigenare och homosexuella exempelvis – men Hitler var helt enkelt ointresserad av dem. Kombinationen fixering, stark ledare som alla ville ställa sig in hos, och effektiv byråkrati var historiskt ödesdiger.

Utan att göra några andra paralleller, så tror jag att den kombinationen är intressant för att analysera strategierna för många företags vägval.

En stark ledare, som är extremt snål, smittar av sig på organisationen så att excesser undviks.
En stark ledare, som är extremt handlingskraftig, smittar av sig på organisationen, så att mod och risktagande premieras.

Och i det lilla.
Starka ledare, som använder sociala media för att föra privata dagböcker, smittar av sig på organisationen, så att sociala media uppfattas som dagböcker på nätet.

Andra bloggar om: planning, reklam, sociala media, varumärken, greenwashing, könsroller, familjepusslet, jämställdhet

Knark, kommersiell reggae och usability

Favtape.com är en fantastisk site som tar över där muxtape (rip) slutade.
- Innehåll
- Arkitektur
- Design

Det är sällan som jag stöter på en så väldesignad, användarvänlig och användbar webb, som samtidigt är så snygg. Alla funktioner är intiutiva och allt funkar sömlöst. Topplistor per år, rss-feeds, uppdateringar via twitter, ett login/bli användare-gränssnitt to die for.

Favtape.com är min nya favorit.

Jag har testat genom att lägga upp samma blandband som jag spelade i bilen när jag och min fru träffades 5 år sedan. I stort sett alla låtar fanns tillgängliga. När jag kollar på listan gnuggar jag mig dock i ögonen - var det här verkligen min favoritmusik för 5 år sedan??

Världens tråkigaste blogginlägg

Allvarligt talat. Det här är det tråkigaste ämnet som finns. Men kom igen. HUR är detta möjligt? Var tar de vägen?

Se upp för stupet. Vilket stuuuuuuuuuuuuuuuuuuup.....

Jag tillhör inte dem som tycker att man ska dra i alla bromsar när det börjar blåsa lite.
Inte bara för att jag tillhör den grupp som det börjar blåsa för mest (=konsulterna), utan för att det helt enkelt inte är ekonomiskt smart.

Om man läser Harvard Business, så kan man stöta på ett sådant här guldkorn:
How to market in a recession, av John Quelch.

Klicka på länken och läs.

Med detta sagt vill jag bara säga att det här ändå är ganska dålig timing - Shop Grand Prix - för Sturegallerian.



Det finns gränser för hur lite man kan ta hänsyn till det som händer omkring en. Även om man är en "lyxgalleria" vid Stureplan.