Bloggare vinner nobelpris

Vem är det som läser bloggar? Egentligen.
Vem är det som skriver bloggar? Egentligen.

Det är frågor som man kan få ideligen.
Som om det inte räckte med gamla statsministrar eller partiledare, så kan man numera lägga till ett namn på listan; nobelpristagare i ekonomi.

Paul Krugman, vars böcker jag brottades med i mitten av 90-talet, har vunnit nobelpris. Inte nog med det; han bloggar även på NY Times; vilket väl gör honom till den första bloggande nobelpristagaren. Det är ingen dålig frekvens han håller på sitt bloggande heller; det är Blondinbella eller Schulman-tempo, med 5-10 inlägg om dagen.

Svaret på vem som bloggar eller läser bloggar borde vara avslutad vid det här laget. Bloggen är inget man kan vara emot eller för. Det är som att vara mot eller för "boken", "tidningen" eller "tv'n". På samma sätt, som tidningen gav andra möjligheter till både läsaren och skribenten än boken (även om det självklart i princip var samma - någon skriver, det trycks, det distribueras), så har bloggen gett möjligheter som inte en "vanlig hemsida" kan. Den kan kommenteras, den kan länkas, den är enkel att sköta utan kunskaper i programmering. Tidigare var man tvungen att kunna koda eller ha tillgång till IT-personer för att kunna skriva och vara möjlig att läsa. Nu är det bara att sätta upp en blogg (10min) och börja skriva. Man kan skriva hur kort eller hur långt man vill. Och man kan börja eller sluta när man vill.

Det är inget mer. Det är inget att ha negativa åsikter om. Att säga "Jag gillar inte bloggar" eller "Jag skulle aldrig läsa en blogg" är samma (eller borde vara samma) som att säga "Jag skulle aldrig läsa en tidning" eller "Jag läser aldrig böcker".

Den här diskussionen borde vara avslutad nu.